Förlossningen

Ni har efterfrågat en förlossningsberättelse, så tänkte knåpa ihop en här..
Torsdagen den 23 december började jag mitt på dagen känna av lite starkare molvärkar, som kom och gick. Så höll det på hela dagen utan att dom direkt tilltog i styrka. Tänkte att det nog bara är vanliga förvärkar och inget att bry sig om. På kvällen var vi hemma hos Jens föräldrar och kollade på Bingolottos uppesittarkväll. Värkarna hade blivit lite starkare men fortfarande inga direkt onda. I vilket fall började jag mer och mer tro att det nog skulle bli en julaftonsbebis trots allt..
Vid halv tio var vi båda supertrötta så vi gick hem och la oss, somnade direkt och vid elva-tiden vaknade jag av en ond värk och då kändes dom så pass mycket att jag absolut inte skulle kunna somna om. Klockan tolv på natten hade dom tilltagit ytterligare lite så då ringde jag förlossningen för att rådfråga lite.
I och med att vi bor på en ö är det ju inte supersmidigt och lätt att ta sig nånstans mitt i natten. Det gick ju liksom inga färjor. Kvinnan jag pratade med sa att jag skulle lägga mig i ett bad ett tag. Det gjorde jag. Badade i ungefär två timmar och det var sååå skönt! Det varma vattnet hjälpte mig verkligen att slappna av under värkarna.

Efter två timmar i badet blev det dock olidligt så jag gick upp, vid tre-tiden ringde vi förlossningen igen och sa att nu orkar jag snart inte vara hemma längre. Hon sa att vi kunde åka in när vi ville och hon skulle säga till Mölndals Sjukhus att vi var påväg. Jens kollade färjor men det gick ingen förrän tre timmar senare, och att stanna hemma så länge var otänkbart. Vi fick helt enkelt ringa 112. Till huset kom en ambulans, dom skjutsade oss till en helikopter som väntade på helikopterplattan en bit bort. Vi åkte alltså helikopter till sjukhuset. Och hamnade istället på Östra i och med att det är bara där helikopter kan landa.
Det var ingen som helst dramatik eller nåt utan vi var bara tvugna att ta oss in på nåt sätt, och då är det ambulansbåt eller helikopter som gäller.
I ett kick var vi framme på sjukhuset. Vårdpersonal mötte oss när vi klev av och jag fick sätta mig i en rullstol. Jag blev nästan lite arg, hallå jag var inte invalid jag skulle bara föda barn! Men sen var det en rejäl bit att gå så då fattade jag varför dom körde mig.

Vi möttes av en jättegullig barnmorska och visades till vårt rum där förlossningen skulle ske. Hon satte på mig såna band och mätte ctg, värkarna var än så länge helt okej fast ändå sjukt onda. Jag låg och käkade russin och tyckte mest att det hela skulle bli spännande.



Klockan hade blivit 04.40 och BM skickade in mig på toa för att kissa. Sen undersökte hon mig och sa att jag var öppen dryga 5 cm. Värkarna kom allt mer regelbundet och blev bara värre och värre. Det går aldrig att varken föreställa sig eller förklara hur det känns. Värkarna var nu uppe på topp hela tiden. Efter ett par timmar med dessa värkar stod jag inte ut mer. Jag testade lustgas men jag mådde så illa vid varje värk och tyckte bara att lustgasen gjorde det hela värre. Tillslut var jag övertygad om att jag skulle dö och att Jens skulle bli ensamstående pappa. Eller jag var i vilket fall säker på att jag skulle tuppa av.
Vi diskuterade mellan värkarna annan smärtlindring och jag sa att jag ville ha epidural. På grund av sjukt seg narkosläkare gick det nästan ytterligare en timme innan han kom och denna timme var oooooooliiiiiiidlig!
I vilket fall, när epiduralen var lagd var jag i himmelriket. Det var underbart. Jag kände liksom INGENTING samtidigt som jag såg på dataskärmen att värkarna steg upp i 100 hela tiden. Vilken jävla befrielse. Vi fick lite käk och sen skulle jag och Jens få sova en timme innan dom skulle undersöka mig igen. Men bara efter fem minuter kom BM in i rummet igen (då hade dom förövrligt gjort ett BM-byte så nattbarnmorskan hade slutat och blivit avbytt med hon som jobbade dagen) och sa att bebisens hjärtljud försämrats. Hon underökte mig och jag var öppen 6 cm (epiduralen gör att allt saktas ner lite) hon sa att hon måste ta hål på hinnorna så vattnet gick och sätta en skalp (som en pytteliten vajer) på bebisens huvud för att få mer koll på hur den mådde. Allt såg fint ut igen och vi kunde somna om.


lite käk efter epiduralen var lagd, jag var nöööjd! :)

Vi sov i nästan två timmar och det var verkligen behövligt då vi inte fått nån sömn alls på natten. Blev undersökt igen och var öppen ca 8 cm om jag inte minns fel.
Helt plötsligt började jag känna ett sjukt tryck neråt. Alltså det kändes nästan som om man inte skitigt på ett år och hade jordens bowlingklot att skita ut. Helt stört. Det var alltså krystvärkarna som började komma. BM hämtade en "gåstol" åt mig som jag kunde hänga på då det var bra att stå upp vid dessa värkar.


här var jag inte så jäkla kartig längre...

Efter ett tag provade jag att ställa mig på knä i sängen och luta mig mot ryggstödet samtidigt som Jens och barnmorskan masserade mig. Men tillslut stod jag inte ut med det heller, utan la mig ner som vanligt. Blev undersökt och var öppen 10 cm. Nu började krystvärkarna bli starkare och jag kände liksom att jag ville trycka på i varje värk.
BM övertalade mig att testa lustgasen igen och denna gången var den underbar! Den hjälpte liksom inte mot värkarna utan det var mer att jag kunde lättare koncentrera mig på att andas mig igenom dom. Fokusera mer på andningen än värken så att säga.
Dessa värkar gjorde liksom dom förra sjukt ont men då visste jag att varje värk tog mig ett steg närmare slutet. Jag kommer ihåg att jag hela tiden frågade händer det nåt? och oh ja visst hände det nåt sa BM. Jag lovar att man tar fan i mig i för kung och fosterland. Man tror liksom att huvudet ska sprängas och man har ingen aning om var styrkan riktigt kommer ifrån, men nog finns den där.
Efter krystvärkar i 50 minuter frågade den andra barnmorskan som bara var med vif själv förlossningen om hon fick knäppa upp min skjorta och göra en "landningsbana" och DÅ fattade jag att nu, nu är jag snart klar.
En krystvärk till och bebisen gled ut. All smärta försvann i ett kick och ingenting annat fanns än den slemmiga lilla människan som låg på mig bröst. Jens klippte navelsträngen och jag kunde inte göra annat än att kolla på vår fina lilla son son äntligen var hos oss.


första amningen direkt efter att han kom ut. ser ni bajset på min hand? det första elliot gjorde var nämligen att bajsa på hela mig, haha

Kommentarer
Postat av: MALIN - Längtar efter min prinsessa!

Åh vad bra skrivet Hanna! Och vad stark du var (är). Lite coolt sätt att göra entré på till förlossningen ändå måste jag säga ;)



Underbart att läsa om hur lilla Elliot kom till världen!



Kramar till dig

2011-01-01 @ 23:31:04
URL: http://malinkarlstrand.blogg.se/
Postat av: Josefin

Spännande att läsa din förlossningshistoria! :) Lycka till med bebisen! :D kram

2011-01-02 @ 01:12:57
URL: http://www.metrobloggen.se/josefinsdagbok
Postat av: Sandra

Ååh vilken fin berättelse! Det är snart dags för mig också o jag undrar, epiduralen, hjälper inte den mot krystvärkar? Gör det ont då igen? Man kan nog inte förstå hur ont det gör förrän man är där själv. =) Han är så fin eran Elliot!

2011-01-02 @ 07:39:12
Postat av: carina

Tack för att du delade med dig om denna resa :)

Grattis till den fina pojken!!

2011-01-02 @ 09:38:50
Postat av: Maria-längtan efter dig

Vilken härlig morgonläsning! Nu ser jag fram emot min egen förlossning ännu mer!! :)

2011-01-02 @ 10:41:07
URL: http://majiaanyberg.blogg.se/
Postat av: sara

va bra skrivet och gud va roligt att läsa! längtar ihjäl mig nu men blir ju lite skraj också haha :p kram!

2011-01-02 @ 10:57:19
URL: http://lillahjaertat.blogg.se/
Postat av: Emma - Väntan på ett januari barn

Åh nu längtar man ju knappast mindre efter denna berättelse. Vilken start han gav världen, bajs på mamma, hihi! :)

2011-01-02 @ 11:09:12
URL: http://ihuvudetpafrokennilsson.blogg.se/
Postat av: . Pjumas . ♥

Verkligen bra skrivet :)

2011-01-02 @ 11:13:33
URL: http://pjumas.blogg.se/
Postat av: Madeleine - Mamma till Lova

Åh det är ju så sjukt häftigt!!! :D Och så fashinerande att förlossningarna är så lika, men ändå så olika! Jag längtar tills nästa gång, när man liksom vet mer hur det går till, hur hemska värkarna är och hur underbart det som väntar kommer bli. Jättekul att läsa iallafall, det är så spännande att se hur allt startar och hur andra tar sig igenom det, för smärtan är ju som sagt hemsk. Vi kvinnor är så starka! Världens finaste son fick ni iallafall <3

2011-01-02 @ 11:41:10
URL: http://madeleines.se
Postat av: Sara - Mamma till Maja

va härligt! det låter ju som att du haft en bra förlossning! :) visst är det så jävla häftigt och jobbigt och underbart och allt däremellan och när man sen får sitt lilla knytte i armarna efter all den påfrestning och all väntan.. ja herregud.. snacka om att man måste uppleva det för att nånsin kunna förstå den känslan! mirakel!



Stort grattis igen!

:D

2011-01-02 @ 12:35:38
URL: http://smileysara.blogg.se/
Postat av: elinjosefine

Så kul att läsa din förlossningsberättelse. För en som mig som inte har barn är man både lite skrämd och nyfiken ;) Men jag tror man hanterar situationen där och då mycket bättre än vad man tror innan. Det är ju sååå värt det :)!!

Kram

2011-01-02 @ 15:36:35
URL: http://elinjosefine.blogspot.com
Postat av: Liza - Mamma till Joline

Ser att vi hade totalt olik förlossning. Riktigt kul att läsa andras upplevelser. Hoppas ni mår bra allihopa :)

2011-01-02 @ 20:22:58
URL: http://lizagood.blogg.se/
Postat av: My Beauty Secrets

"Alltså det kändes nästan som om man inte skitigt på ett år och hade jordens bowlingklot att skita ut" haha du är baar för underbar Hanna. Kul att få läsa hur det hela gick till, alltid intressant :)

2011-01-02 @ 20:28:47
URL: http://mybeautysecrets.blogg.se/
Postat av: Hanna svarar

Sandra: Näe mot krystvärkarna kan man inte få bedövning, då känner man ju inte när man ska krysta:) Så när det sätter igång så försvinner all smärtlindring och då gör det ont igen. Men som sagt, då vet man ju att det inte är så lång tid kvar, och det är liksom en annan typ av smärta än värkarna innan.. Där rekommenderar jag lustgas!

2011-01-02 @ 21:06:36
URL: http://hannaz.se
Postat av: Carolina

Vilken underbar historia, alltid lika fantastiskt att läsa om förlossningar. :-)

2011-01-02 @ 22:20:49
URL: http://carolina1979.se
Postat av: Jenny

Vad spännande att få läsa! Så fint när folk delar med sig av sina berättelser såhär tycker jag :)

2011-01-03 @ 11:24:19
URL: http://cordell.blogg.se/
Postat av: Tina 22 år - gravid vecka 34

Vad roligt att läsa din förlossningsberättelse! Älskar förlossningsberättelser :)

2011-01-03 @ 18:24:10
URL: http://hejtina.blogg.se/
Postat av: Linnea

Hej Hanna! En underbar berättelse som rörde mig till tårar! Jag har följt din blogg ett tag nu och jag hoppas att du inte tar illa vid dig för att jag har länkat till den från min nyuppstartade :) Du har inspirerat mig till att börja skriva! Stor kram!

2011-01-03 @ 21:36:08
URL: http://blogg.mama.nu/liveforsomething/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0