Sedärja.

Igår vågade jag mig på att testa mina "skinny jeans", och vet ni vad då? Jag fick inte bara upp dom över rumpan, jag kunde knäppa dom också! Och bara därför var jag tvungen att testa alla andra jeans jag inte kunde knäppa för ett par veckor sen, och dom kunde jag också ha nu! Det gick undan med höfterna med andra ord. Härligt!

Idag ska jag och Elliot köra en favorit i repris och knalla över till grannön och käka lunch med Jens och hans jobbarkompisar, vi ska äta våfflor! Fy vad gott. Vi hörs säkert innan vi går, annars har jag tidsinställt ett inlägg som kommer upp när vi är borta. Dags att göra oss iordning!


Startvikt! :)

Godmorgon! Hur mår ni idag? Här mår vi bra! Elliot somnade i babysittern igår strax innan sju och sov heeela kvällen fram till att jag bar upp honom till sovrummet strax efter elva sen. Så käkade han och somnade om och vaknade imorse och var sitt glada jag igen! Antagligen är han ju i en sån utvecklingsfas som gör att han blir lite grinig på kvällen, men håller han bara på en halvtimme så får han gärna skrika lite:)

Förövrigt fick jag mig en positiv överraskning när jag ställde mig på vågen imorse. Har inte vägt mig på ett par veckor men när Jens sa nu på morgonen att han trodde jag gått ner alla gravidkilon var jag ju tvungen att kolla. Och vet ni att det hade jag! Nu väger jag som innan och det känns bra! Speciellt eftersom jag inte ansträngt mig eller ens tänkt på att jag måste gå ner. Två månader tog det alltså, eller kanske lite mindre. Får se om jag vågar mig på att testa mina skinny jeans sen, haha. Dom är verkligen vråltajta och när jag testade alla andra (det har jag nog inte sagt? jag hade en jeansprovardag för några dagar sen och jag fick på mig alla jag vågade testa, dock kunde jag inte knäppa alla, höfterna ni vet..) skippade jag att testa dessa. Men nu kanske? :)

4 to go

Jag och Elliot har gått runt i pyamas/myskläder hela morgonen. Men nu har vi båda fått på oss lite andra kläder. Elliot är nymatad och vi ska nog snart ge oss ut på en promenad, måste bara kolla hur kallt det är kom jag på, har snöat en massa inatt men det ser ändå inte jättekallt ut.
Förresten så vägde jag mig idag för första gången på ett tag, och jag har bara fyra kg kvar att gå ner innan jag väger som innan jag blev gravid! Och ska jag vara ärlig har jag inte ens tänkt på vikten, har nog varit mer onyttig nu efter att Elliot kom än jag varit på länge. Kroppen är ju dock långt ifrån vad den varit men det kommer i sinom tid, jag har ingen brådska. Lite mage kvar som ska bort. Hur lång tid måste man vänta innan man kan börja träna magmusklerna? Har hört att man inte ska göra det direkt nämligen.. Eller?


Förlossningen

Ni har efterfrågat en förlossningsberättelse, så tänkte knåpa ihop en här..
Torsdagen den 23 december började jag mitt på dagen känna av lite starkare molvärkar, som kom och gick. Så höll det på hela dagen utan att dom direkt tilltog i styrka. Tänkte att det nog bara är vanliga förvärkar och inget att bry sig om. På kvällen var vi hemma hos Jens föräldrar och kollade på Bingolottos uppesittarkväll. Värkarna hade blivit lite starkare men fortfarande inga direkt onda. I vilket fall började jag mer och mer tro att det nog skulle bli en julaftonsbebis trots allt..
Vid halv tio var vi båda supertrötta så vi gick hem och la oss, somnade direkt och vid elva-tiden vaknade jag av en ond värk och då kändes dom så pass mycket att jag absolut inte skulle kunna somna om. Klockan tolv på natten hade dom tilltagit ytterligare lite så då ringde jag förlossningen för att rådfråga lite.
I och med att vi bor på en ö är det ju inte supersmidigt och lätt att ta sig nånstans mitt i natten. Det gick ju liksom inga färjor. Kvinnan jag pratade med sa att jag skulle lägga mig i ett bad ett tag. Det gjorde jag. Badade i ungefär två timmar och det var sååå skönt! Det varma vattnet hjälpte mig verkligen att slappna av under värkarna.

Efter två timmar i badet blev det dock olidligt så jag gick upp, vid tre-tiden ringde vi förlossningen igen och sa att nu orkar jag snart inte vara hemma längre. Hon sa att vi kunde åka in när vi ville och hon skulle säga till Mölndals Sjukhus att vi var påväg. Jens kollade färjor men det gick ingen förrän tre timmar senare, och att stanna hemma så länge var otänkbart. Vi fick helt enkelt ringa 112. Till huset kom en ambulans, dom skjutsade oss till en helikopter som väntade på helikopterplattan en bit bort. Vi åkte alltså helikopter till sjukhuset. Och hamnade istället på Östra i och med att det är bara där helikopter kan landa.
Det var ingen som helst dramatik eller nåt utan vi var bara tvugna att ta oss in på nåt sätt, och då är det ambulansbåt eller helikopter som gäller.
I ett kick var vi framme på sjukhuset. Vårdpersonal mötte oss när vi klev av och jag fick sätta mig i en rullstol. Jag blev nästan lite arg, hallå jag var inte invalid jag skulle bara föda barn! Men sen var det en rejäl bit att gå så då fattade jag varför dom körde mig.

Vi möttes av en jättegullig barnmorska och visades till vårt rum där förlossningen skulle ske. Hon satte på mig såna band och mätte ctg, värkarna var än så länge helt okej fast ändå sjukt onda. Jag låg och käkade russin och tyckte mest att det hela skulle bli spännande.



Klockan hade blivit 04.40 och BM skickade in mig på toa för att kissa. Sen undersökte hon mig och sa att jag var öppen dryga 5 cm. Värkarna kom allt mer regelbundet och blev bara värre och värre. Det går aldrig att varken föreställa sig eller förklara hur det känns. Värkarna var nu uppe på topp hela tiden. Efter ett par timmar med dessa värkar stod jag inte ut mer. Jag testade lustgas men jag mådde så illa vid varje värk och tyckte bara att lustgasen gjorde det hela värre. Tillslut var jag övertygad om att jag skulle dö och att Jens skulle bli ensamstående pappa. Eller jag var i vilket fall säker på att jag skulle tuppa av.
Vi diskuterade mellan värkarna annan smärtlindring och jag sa att jag ville ha epidural. På grund av sjukt seg narkosläkare gick det nästan ytterligare en timme innan han kom och denna timme var oooooooliiiiiiidlig!
I vilket fall, när epiduralen var lagd var jag i himmelriket. Det var underbart. Jag kände liksom INGENTING samtidigt som jag såg på dataskärmen att värkarna steg upp i 100 hela tiden. Vilken jävla befrielse. Vi fick lite käk och sen skulle jag och Jens få sova en timme innan dom skulle undersöka mig igen. Men bara efter fem minuter kom BM in i rummet igen (då hade dom förövrligt gjort ett BM-byte så nattbarnmorskan hade slutat och blivit avbytt med hon som jobbade dagen) och sa att bebisens hjärtljud försämrats. Hon underökte mig och jag var öppen 6 cm (epiduralen gör att allt saktas ner lite) hon sa att hon måste ta hål på hinnorna så vattnet gick och sätta en skalp (som en pytteliten vajer) på bebisens huvud för att få mer koll på hur den mådde. Allt såg fint ut igen och vi kunde somna om.


lite käk efter epiduralen var lagd, jag var nöööjd! :)

Vi sov i nästan två timmar och det var verkligen behövligt då vi inte fått nån sömn alls på natten. Blev undersökt igen och var öppen ca 8 cm om jag inte minns fel.
Helt plötsligt började jag känna ett sjukt tryck neråt. Alltså det kändes nästan som om man inte skitigt på ett år och hade jordens bowlingklot att skita ut. Helt stört. Det var alltså krystvärkarna som började komma. BM hämtade en "gåstol" åt mig som jag kunde hänga på då det var bra att stå upp vid dessa värkar.


här var jag inte så jäkla kartig längre...

Efter ett tag provade jag att ställa mig på knä i sängen och luta mig mot ryggstödet samtidigt som Jens och barnmorskan masserade mig. Men tillslut stod jag inte ut med det heller, utan la mig ner som vanligt. Blev undersökt och var öppen 10 cm. Nu började krystvärkarna bli starkare och jag kände liksom att jag ville trycka på i varje värk.
BM övertalade mig att testa lustgasen igen och denna gången var den underbar! Den hjälpte liksom inte mot värkarna utan det var mer att jag kunde lättare koncentrera mig på att andas mig igenom dom. Fokusera mer på andningen än värken så att säga.
Dessa värkar gjorde liksom dom förra sjukt ont men då visste jag att varje värk tog mig ett steg närmare slutet. Jag kommer ihåg att jag hela tiden frågade händer det nåt? och oh ja visst hände det nåt sa BM. Jag lovar att man tar fan i mig i för kung och fosterland. Man tror liksom att huvudet ska sprängas och man har ingen aning om var styrkan riktigt kommer ifrån, men nog finns den där.
Efter krystvärkar i 50 minuter frågade den andra barnmorskan som bara var med vif själv förlossningen om hon fick knäppa upp min skjorta och göra en "landningsbana" och DÅ fattade jag att nu, nu är jag snart klar.
En krystvärk till och bebisen gled ut. All smärta försvann i ett kick och ingenting annat fanns än den slemmiga lilla människan som låg på mig bröst. Jens klippte navelsträngen och jag kunde inte göra annat än att kolla på vår fina lilla son son äntligen var hos oss.


första amningen direkt efter att han kom ut. ser ni bajset på min hand? det första elliot gjorde var nämligen att bajsa på hela mig, haha

God Jul från BB:)

Ja tror ni inte att vår envise bebis promt skulle komma på julafton? :) Men det gör oss ingenting, det var den bästa julklappen vi kunde få:)
Det blev en liten kille på 3820 g, 53 cm lång och han är såååå underbar! 13.59 föddes han och vi har bara legat och myst hela dagen. Nu är han vaken och ligger och tittar här bredvid mig.. Trots att han var rätt stor (tur han inte låg kvar längre!) så är han så pytteliten att man knappt vågar ta i honom.. Näe, nu ska vi fortsätta mysa här:) Återkommer med bilder och sånt!

Pojke eller flicka?

Okej, då får ni gissa vad ni tror det är för envis liten bebis som finns i min mage. Till hjälp får ni en magbild och dom bästa bilderna från 3D-ultraljudet.
Så, tror ni det är en liten pojke, eller en liten flicka där inne? Gissa på! :)


Bök-bebis

Igår hade jag en hemskt livlig bebis i magen. När Jens kom hem från jobbet satte vi oss i soffan och kollade på film, sen blev vi sittandes där resten av kvällen. Och bebis bökade runt utav bara tusan! Vet inte vad h*n höll på med, det var armbågar, fötter, händer, knän och rumpor överallt; längst ner under magen, mitt på, längst upp och på sidorna. Kändes som om den höll på att möblera om eller nåt, så höll den på i flera timmar! Ibland kommer den åt massa nerver (jag antar att det är den som gör nåt iaf) så jag liksom får ilningar ner i benen, asobehagligt! Undrar vad den busar med då?
I vilket fall fick jag bara känslan att bebisen kommer komma innan helgen är slut. Varför vet jag inte, kändes väl som om den ville ut, det plus ihållande molvärk. Vi får väl se om jag har rätt... Jens blev helt nojjig när jag sa så:) Hoppas h*n håller sig kvar där inne över julafton bara.

Till en annan sak då, det är många bloggar som har "gissa när bebis kommer", men eftersom jag redan gått över fem dagar känns det inte så aktuellt. Men vet att jag för läääängesen fick önskan om att ha en "gissa könet", så det funderar jag på om ni ska få göra. Lite roligt såhär på slutspurten. Vad tror ni om det? Jo, det gör vi nog. Kommer upp senare! :)

BF+3, and still no baby...

Oj, vilken strömning det har varit till bloggen såhär på morgonkvisten, antar att ni är nyfikna på om min städning gjorde susen? Ledsen att göra er besvikna, ingen bebis. Däremot en förkylning som heter duga. Det var allt jag fick.. Så nu hoppas jag att bebis stannar några dagar till så jag hinner bli av med allt snor. Men eftersom den hittills gjort precis tvärtom mot vad vi bett den om så skulle det inte förvåna mig om h*n kommer nu, bara för att jävlas.
Idag blir det en hellugn dag i vilket fall, ska nog bara ligga på sofflocket tror jag minsann, det borde jag vara värd efter gårdagens bravader. En promenad också kanske, det är jättefint väder ute, men svinkallt! Eller ja, nio minus, det tycker jag är svinkallt. Ska börja med att göra en kopp till med te, eller honungsvatten kanske, det är ju bra för halsen...

Vecka 41

Hopp, igår gick vi ju då in i den där övertidsveckan ändå. Trots att jag bestämt mig för att inte göra det.
Nu när vi passerat BF-dagen så känns det lite som att "jahopp, det blev ingen unge", jag tänker liksom inte så mycket på det längre, det kanske låter konstigt men jag går inte och väntar på samma sätt. Känns liksom som ju fler dagar som går desto mindre är chansen för att det verkligen ska komma en bebis, hänger ni med? Det värsta är att jag blir mindre laddad för förlossning med, har ju varit superladdad i flera veckor men det har liksom gått över, det är ju inget bra. Men det kanske kommer tillbaka?

Trots allt så är jag ändå jäkligt glad att jag mår så bra som jag gör. Annars hade det nog inte varit så kul. Som det känns nu skulle jag absolut klara av att vara gravid till januari, utan problem. Det konstiga är att jag mår bättre nu än förra veckan, hur sjutton nu det kommer sig. Eller alltså, jag har ju mått bra hela tiden, men tex så är höfterna lååååångt ifrån lika stela på mornarna numera. Förut vaknade jag på nätterna när jag var tvungen att byta sovsida, och det var ett litet projekt med mina tant-höfter, nu gör jag det i sömnen utan problem. Så jag sover riktigt gott om nätterna, och det är ju ett plus. Att gå upp och kissa behöver jag fortfarande inte. Konstigt. Så jag har ju egentligen ingenting att klaga på.
Ska istället njuta av tiden som är kvar med magen, för det är ju trots allt väldigt mysigt ändå.

Kid´s Concept

Jag som har fått dille på stjärnor (och vitt!) bara älskar denna stjärn-serie från Kid´s Concept! Visst är det bara såå fint? Tjejerna som har detta företaget jobbade tidigare på Mique, där fanns liknande barnmöbler/leksaker så man ser ju var dom fått sin inspiration ifrån.. Om man säger så. Bara att detta ser lite... vad ska jag säga, finare/lyxigare/rejälare ut. Dom har hur som haver himla mycket fina saker till barn. Deras hemsida hittar ni här, och där hittar ni även återförsäljare!

Amningstoppar

Köpte två amningstoppar när jag var i stan sist. Från H&M kommer dom och kostar 249:- för båda. Känns som att sånt kan gå åt. Hade ju bara en innan, plus ett linne. Nu vet man ju som sagt inte om man ens kommer kunna amma, så vill egentligen inte köpa på mig för mycket prylar/kläder som har med sånt att göra. Men iom att jag går runt och läcker lite till höger och vänster så vet jag ju iaf att det faktiskt finns nåt där inne som kan komma ut, haha.

100%

Idag är dagen vi väntat på i nio månader här. Den 18 december. Gud vad konstigt det känns. Fast ska jag vara ärlig så kommer det nog ingen bebis idag inte. Den verkar trivas bra där inne, den sträcker på sig och putar med rumpan och verkar ha det allmänt gött. Vi har sagt till den att det faktiskt är hans/hennes födelsedag idag, och det är lite oförskämt att inte dyka upp, men den verkar faktiskt skita fullständigt i det.
Men trots det så kommer nog den här dagen vara lite speciell numera. Och än ÄR det ju faktiskt inte försent...

Hos barnmorskan

Nu är jag hemma igen och har just käkat lite thaimat till lunch. Valde en rätt med röd curry som vanligtvis är lite halvstark, men dagen till ära hade dom visst kryddat lite extra, så nu sitter jag och snörvlar och en liten snorunge. Men stark mat sägs ju vara bra för att starta en förlossning? Haha. Alla medel är tillåtna..

Hos barnmorskan gick det bra! Alla mina värden var som vanligt bra, magen har växt som den ska, bebisens hjärtljud låg på 148 och h*n ligger fixerad långt ner i bäckenet. Angående värkarna så var det svårt att veta sa hon, iom att dom försvinner så snabbt så behöver det inte direkt betyda nåt. Men alla känningar är ju ändå "bra", det visar att det jobbar där nere och förbereder sig. Hon sa även att min mage sjunkit en del, jag tycker dock den känns lika hög som vanligt.. Fick en ny tid den 27 december, men både bm och jag håller tummarna att jag inte ska dyka upp då. Men man vet ju aldrig...

Fredag 101217

Fredag idag och exakt en vecka kvar till jul. Sjukt.
Kommer ni ihåg min lilla lista som jag skrev för ett tag sen? Och som jag skulle kolla på och pricka av saker när jag var sådär sjukt uttråkad? Har kunnat stryka nästan allt! Bara tråk-saker kvar.. Varför sparar man alltid det tråkigaste till sist? En tråk-sak som jag kunde pricka av i förrgår var att fixa/skicka in begäran om föräldrapenning. Gud vad jag skjutit upp det, vi har ju inte fattat hur man skulle göra! Tillslut tog jag mig i kragen och ringde det där samtalet för att be om hjälp och vips så var det inskickat och klart, sköööönt!

Och på tal om det så ska jag nu snart knalla till båten och åka på barnmorske-besök. Tänker inte skriva för sista gången för jag lovar att jag kommer gå dit igen. Haha. Jag tror det är en envis bebis där inne nämligen, precis som mor sin. Ska iaf bli intressant att se vad BM tror om mina onda förvärkar, har haft riktigt onda ett par gånger nu nämligen. Molvärk vet jag ju att man kan ha i månader innan det är dags, men onda värkar? Ja, vi får se vad hon säger helt enkelt! Hörs sen!

Otålig

Alltså jag börjar bli så otålig här hemma nu så ni anar inte. Vill att förlossningen ska sätta igång nu! Helst igår liksom. Och då har jag inte ens gått över BF-datumet än, hur ska det gå om jag går över tre veckor som man faktiskt kan göra innan igångsättning här i Göteborg? Jag kommer fan inte ha psyke för det.
Kan nog ha att göra med att jag slutade jobba för två månader sen, det är lång tid och antagligen därför jag är så jäkla rastlös. Idag ska jag nog bara, efter lite handling och en promenad, ligga i soffan och kolla på tv och tycka synd om mig själv hela dagen, haha.
Förresten, vi kör igång med utlottningen av SATC-filmen senare idag, så kika in sen igen!


en hanna med en pyttemage för några månader sen..

Andningslarm inköpt

Tack för alla era kommentarer och åsikter i detta inlägget om andningslarm.
Vissa av er tyckte det var fullständigt onödigt men det var ett par kommentarer där som verkligen övertygade oss om att köpa ett. Sen vet jag ju att brorsan och Marica är nöjda med sitt. Så det blev ett ganska enkelt beslut till sist.
Tänk om bebisen skulle sluta andas, och man inte har ett larm? Och man inte märker det för det är mitt i natten och man själv sover? Jag hade ju aldrig förlåtit mig själv. Så det känns som en trygghet. Vi köpte detta på bilden här under, det var några hundralappar dyrare än det andra som jag också la ut, men detta är också en nyare och mer utvecklad modell, och får vi användning för det kommer det vara värt varenda krona. Fast jag hoppas ju såklart att det blir som några av er skrev - en fullständigt onödig utgift. Men oavsett vilket kommer det vara en trygghet för oss att ha ett.

Vecka 40!

Idag går vi in i vecka 40! Helt galet. Äntligen är vi här liksom. Slutspurt på riktigt. Jag hoppas innerligt att detta är den sista veckan som jag skriver nånting om. Vi börjar bli rejält otåliga här hemma nu nämligen, vi är ju såå nyfikna på vem det är som varit min inneboende så länge. Vi tjatar och tjatar både jag och Jens på bebisen där inne att den ska komma ut, vi tänker att ju mer vi tjatar, desto tröttare blir den och tillslut orkar den inte med allt tjat längre så då kommer den, haha. Tror ni våran plan lyckas? :) Det tillsammans med promenader, storstädningar, hallonbladste och ja.. annat som kan sätta igång en förlossning. Det blir mycket av dom grejerna denna vecka. Tur jag har ett par trappor här hemma att springa i också:)
Idag är det sex dagar kvar till BF, och jag veeeet att man inte ska haka upp sig för mycket på just det datumet, men hur kan man låta bli? Vi är iaf redo, och jag hoppas på att bebis snart är det med! :)


Det här med vikten då

Har fått många frågor om hur mycket jag har gått upp i vikt under graviditeten. Och vet ni vad? Jag tycker vikten egentligen är helt oväsentlig. I början av graviditeten hade jag 15 kg som "gräns". Men nu skiter jag i om jag går upp 15 eller 25 kg. Sålänge det inte blir jobbigt eller man mår dåligt så spelar det ingen roll. Klart att ju mer man går upp desto mer har man att gå ner. Men jag skulle aldrig köra nån diet-kost under en graviditet. Är jag hungrig så äter jag. Är jag sugen på glass, ja då tar jag en glass. Ni fattar. Så länge jag mår bra mår bebisen bra. Så tänker jag. Och jag mår alldeles utmärkt!
Och ni som nu är intresserade av min vikt så kan jag berätta att jag i skrivande stund har gått upp ca 14 kg. Enligt mitt BMI ska jag gå upp mellan 13 och 18 kg. Så jag ligger väl rätt "bra" till om man nu kan säga så. Ju mindre man väger innan graviditeten ju mer ska man gå upp. Och tvärtom. Hade med all säkerhet kunnat klara mig på 10 kgs uppgång om jag hade tänkt mer på vad jag stoppar i mig/tränat/rört på mig mer osv. Men som sagt, vikten känns rätt oväsentlig. Men nu vet ni:) Och joo, jag saknar min gamla kropp emellanåt, men den ska tillbaka! :)


den här bilden är tagen bara ett par veckor innan jag blev gravid... saknar min midja, haha

Seven days..

Idag, exakt en vecka kvar till BF. Sju dagar. Närmare än såhär har vi aldrig varit:)

Lotta ut SATC-film?

Jens föräldrar kom förbi förut så vi har suttit och fikat och snackat ett par timmar på förmiddagen. Och nu har vi just varit och handlat lite god mat till ikväll, kött och potatisgratäng blir det, smarrigt! Har även varit och lånat en väska av Jens mamma som jag ska ha med till BB, insåg att min gröna inte riktigt räckte till, så jag ska packa om och greja med det sen också tänkte jag. Har nästan glömt vad jag packat ner så det blir bra att omstrukturera lite.. Har förstått att jag iaf måste ha med två mysbyxor, och inte ett par jag tänkt från början, iom att man blöder en del, och blöder man igenom känns det ju sådär fräscht att gå runt med blodiga brallor, haha usch.

Nu ska vi greja lite här hemma, Jens ska måla trappan ytterligare en gång och jag tänkte dammsuga här på nedervåningen, sen ska jag slänga mig i soffan och läsa mina nya tidningar jag köpte igår. Fattar inte varför jag köpte VeckoRevyn dock, står nästan aldrig nåt jag finner intressant i den ändå längre. Har väl blivit för gammal :p Köpte iaf min första mamma-tidning! Känns onödigt att köpa mer gravidtidningar nu, så det fick blir en sån istället.
Förresten, man fick med den första SATC-filmen i VR, eftersom jag redan har den så funderar jag på om jag ev ska lotta ut filmen här på bloggen? Finns det nåt intresse av det?


Tidigare inlägg
RSS 2.0